[ ví Parí ] 2

...i fredags med allas vår granne tillika "lillebror" Olivier som är en fena på att spela oboe.

Dagens ord: oboe = hautbois på franska "det högsta träinstrumentet", vilket det till och med hette på engelska fram till slutet av 1700-talet. Jag har även lärt mig att det inte heter alt-oboe trots att det finns en större oboe med djupare klang utan då är det frågan om ett engelskt horn (!)...

Ja, han var i alla fall jätteduktig! Jag tyckte bäst om ett verk av Haydn med bara blåsinstrument, till skillnad från det sista numret med alla lärarna (från konservatoriet där Olivier pluggar musik) som var lite väl pampigt och barrockt för min smak.
Oliviers lärare gjorde iaf tummen upp åt honom efter konserten, men om det var på grund av hans oboe-klinkande eller det faktum att han var omsvärmad av fem blonda svenska tjejer just när läraren gick förbi förtäljer inte historien... Efter denna orgie i den klassiska musikens förlovade land åkte vi hem allihop och drack massa vin och åt kakor. En perfekt fredagskväll i Paris alltså.

Vi hade klätt upp oss för att gå ut, men klockan blev mycket så det blev en sen natt hemma istälet, med vin, anekdoter och sång...

...tog jag den här bilden vid Quai de Valmy. Nice, huh?

då jag var på söndagspromenad utmed Seines kajer.

därtill med knottror på, som Näcken... hm... weird.

(dvs. en av Seines mer spejsat utsmyckade broar, de var lite dinga då på 1800-talet. Dagens ord: pont = bro)

...eller tja, missen är herrelös, men bor i nåt kryp-in på skolan. Här ligger han och sussar så sött på några höstlöv en varm eftermiddag, men jag ska säga er att skenet bedrar, detta är infact den fulaste och äckligaste katt som jag någonsin sett. Han är inte otrevlig, tvärtom vill han komma fram och hälsa på folk, men jag tror mest att det är för att han vill hålla sig väl med oss för att han är ute efter vår lunch... han har en helläskig blick, jag ska försöka fota honom en dag när han inte ligger och sover. Katten personifierar märkligt nog min skola rätt träffande: Han vet om att han är skamfilad och rätt raggig, men han bryr sig inte, tvärtom, han är mycket självbelåten, för han vet att innest inne så är han något. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men Villette är liksom inhyst i en trashig gammal 60-talsfabrik, men själva skolaktiviteten, den tar ingen hänsyn till lokalerna, den är och den växer och kreativiteten flödar, lärarna är stränga, men väldigt tillåtande och hela skolan styrs av en djupt rotad humanistisk och filosofisk anda... jag trivs bra här, även om det är lite för mycket att göra och att ingenting administrativt på skolan är ens i närheten av något som kan kallas smidigt... fast så är det ju överallt i hela detta frankernas land.

ser ut så här. Här äter vi lunch, sitter och caddar/photoshoppar/skissar, fransmännen och italienarna röker, eller så kan man helt enkelt bara sitta och dagdrömma: om livet, om arkitekturen och den där briljanta idén som löser hela projektet...

för den satt perfekt, var billig och har en underkjol i tyll som får den att puffa till sig som en riktig prinsessklänning. Man måste ju ha en "petite noire" om man bor i Paris, eller hur? Passar ju inte direkt till jeans och t-shirt, men skulle definitivt  vara snyggt med guldväska och farmors guldskor till, eller vad säger du, Madeleine?

Eh... snyggt med den dinglande rävfoten, eller?  Ellen köpte den inte, jag lovar.

söt, va?

... och nej, det uttalas inte som svenska "B&W" utan "Be asch Ve" och har inte mer gemesamt med B&W än att det är ett varuhus. Det ligger i centrum mittemot Hôtel de Ville och stilen kan bäst liknas vid ett extremt upphottat Åhléns, med en källarvåning som ett bättre, roligare men såklart också dyrare Clas Ohlsson. Här hittade jag nya skosnören i läder och Ellen hittade denna bizarra skylt som tyvärr kostade >10 euro, annars skulle vi ha köpt varsin till alla kattägare som vi känner!

Hon kom förra fredan' och stannade tills idag! Här är vi ute och går längs Seines stränder. Som i ser så börjar det bli höst även i Paris. Fast det är ju fortfarande varmt (23 grader i onsdags) och det regnar inte på långa vägar så mycket som i Göteborg (och tack gode gud för det) och framförallt: det är inget snöblsk än på många månader (ja Lisa, jag tjuvkikade på Roberts facebook, snö i Kiruna, hu och hej!)

...alltså kommer jag inte att uppdatera bloggen på några dagar. Återkommer i helgen när denna helvetesvecka är över.

Ellen är förresten här och hälsar på och det är ju kul och så, men det kom lite olägligt, i min projektkurs är det nämligen helt sjukt mycket at göra.
Sedan i torsdags har jag uppskattningsvis arbetat ca 25 timmar med den (detta INTE medräknat lektionen på 5 timmar på torsdagen). Ikväll har jag suttit sedan halv 8 och då kom jag hem från skolan vid halv sju-tiden. Kort sagt, jag jobbar mycket mer på den än på ett heltidsprojekt på Chalmers och då är detta bara en 13 poängskurs....

Hoppas att ni har en bättre soirée än vad jag har.

Huet går under namnet Maison Suisse och är alltså det Scheiziska bidraget till Cité Universitaires studentboenderesidens. Ritat av schweizermannen Le Corbusier (aka. Charles-Édouard Jeanneret-Gris, fasligt knöligt, förstår att grabben tog sig ett artistnamn istället för denna dubbelnamnskavallkad, det är inte för inte som dubbelnamn inte har blivit populära igen i Sverige sedan 40-talet...) Anyway, huset är iaf uppfört 1930-31. Mycket vackert måste jag säga, speciellt den (nu ska jag använda lite Wiktor Kowalski-vokabulär:) raffinerade trappan (som ligger i den höga, vertikala delen med glasbetongblocken) som sveper sig i en spiral runt en rundad betongpelare där vatten och avloppsrör ligger ingjutna. Inte så dumt. Smart tänkt, det borde man kopiera.

Sedan är ju förstås huset sjukt opraktiskt idag eftersom det används på ett helt annat sätt nu för tiden. Då, på 30-talet, hade studenterna såklart inga kök, man åt i den fina matsalen på entréplanet. Man hade sitt lilla rum med dusch o tvättställ bakom en vägg, det allra nödvändigaste för en person alltså, men helt klart inte gjort för att umgås i. Umgänget skulle förr i tiden försiggå i salongen, också den på entréplan, faktiskt riktigt snygg med Le Corbusiers egna skinnfåtöljer, ett marmorbord, samt en väggmålning från golv til tak även den signerad denne allt-i-allo-designer.
Idag är huset något av ett museum, så salong och matsal är för det mesta stängda för husets invånare. Gemesamma kök finns på varjevåningsplan och är inhysta i ombyggda fd bagagerum... behöver jag säga att det är trångt och fönster saknas? Fest... ja, det kan man ha om man bjuder ca 5 pers, fler får nämligen inte plats på rummen, (om man inte klämmer in en sjunde i duschen då...)
Rummen ja... man får inte sätta upp något på väggarna och absolut inte måla om, färgerna som finns är orginalnyanserna och måste specialbeställas från Schweiz när det är dgs för uppfräschning...

Jaja, kanske inte helt funktionalistisk byggnad idag, men väl en fin fond i mitt franska österfönster varje morgon...

... visst är det fint? Har ett till mot söder där min juckapalm står och solar sig i höstsolen.... speciellt idag då det var 20 grader och bara små enstaka stackmoln på Parishimlen.

Men vad är det för spännande som skymtar där utanför, undrar ni kanske?

Centre culturelle suédoise (marais) komplett med konst under nuit blanche.

och oh, yes, man kan köpa kanelbullar där!!

...utan becksvart och rödvinröd och alldeles... alldeles underbar!

Mikaela och Isabell på fotoutställning under nuit blanche 4/10 (= ungefär som kulturnatta med den skillnaden att man verkligen håller på till morgonen).

...som heter (från vänster) Susanna, Frida och Daniel!

Från vänster: Mikaela, Isabell och Catherine

Mina grannar från vänster: Peter (har nu flyttat över gatan till Le Corbusiers Maison Suisse), Catherine, Camilla och Olivier!

Dagen resulterade i att jag även fick en helt annan förståelse för Centret från1972 som jag fram tills för två veckor sedan tyckte var ganska opraktiskt och inte särskilt vackert.
Torget framför byggnaden är schysst, det är alltid fullt med folk, men det känns inte som om det riktigt sitter ihop med byggnaden. Tydligen så var det från början så att torget fortsatte in i byggnaden, både i horisontalplan (nästan hela entréplanet) och i vertikalplan (!) Man kunde alltså fritt röra sig upp längs rulltrapporna till serveringen längst upp helt gratis och när som helst på dygnet. Alla fick således tillträde till dessa vackra vyer som ni ser på följande foton. Av säkerhetsskäl stängdes tyvärr byggnaden på 80-talet och numera måste man gå in genom tunga och tjocka glasdörrar med efterföljande obligatorisk genomlysning av allt bagage, scanning av hela dig samt uppvisande av kameror och annan elektronisk utrustning. Alltsammans övervakat av de smala ögonspringorna på råbarkade, franska säkerhetsvakter, beväpnade till tänderna...

...kortet är taget mot norr genom en skulptur som står på 5:e våningen. Precis till höger om de obsent fula höghusen vid horrisonten ligger faktiskt Avenue de Flandre och min skola!

Jag utnyttjade helgen till att gå på en gratis guidad visning av Renzo Piano och Richard Rogers Centre Pompidous arkitektur. Jag lägger upp ett par fina bilder från rundturen -Enjoy!

... så är adressen:

Maria Ihrefors
Maison des étudiants suédois
7F Boulevard Jourdan
75014 Paris
FRANCE

Som du ser så har det kommit fram.

Här sitter jag i all min lördags-sunkig-trötthet och gör just ingenting efter gårdagens spontana födelsedagsmiddag för korridorsgrannen Mikaela som rann ut i ett besök på arkitekthippa klubben Fléche d'Or (som ligger i Belleville i en gammal järnvägsstationsbyggnad, faktiskt).
Har försökt komma iväg till affären i en timme, så nu måste jag verkligen se till att komma iväg eftersom jag ska äta frukost och sedan åka och träffa min projektgrupp och göra en site-analys. Det är jättespännande faktiskt, vi gör ett projekt om en gammal banvall mitt i Paris. Jag får skriva mer om det senare...

Nä, nu ska jag stålsätta mig och tänka på nybakt baguette och nyöppnat kaffepaket som kommer att bli verklighet så snart jag har fått ändan ur vagnen och tagit mig bort till Franprix.

Ser ju inte ut som mycket för världen, men bakom denna järngrind döljer sig faktiskt en gammal fabrik från 1960-talet. Rationell, funktionell och med plats för de 2500 arkitekteleverna (det är tydligen Frankrikes största arkitekturskola sett till elev och lärarantalen). Om lokalerna kan sägas att de är sunkigare än Chalmers (!) men där finns massor av möjligheter: ett otroligt stort kursutbud, massor av praktiserande lärare, alltså de driver egna kontor eller jobbar för större vid sidan om att vara lärare, det finns massor med elever som har en helt anan bakgrund och föreställningar än vad jag har och framför allt: skolan ligger i hjärtat av Paris!!

... jag har just varit i skolan hela dagen. Kom hem dödstrött och vrålhungrig efter en 6-timmarslektion med 15 min rast. Tillråga på allt har jag nästan 40 minuters resväg till skolan. Den ligger i nordöstra Paris, i det mycket sympatiska om än något skamfilat men samtidigt lite halvcoola 19:e arrondismentet medan jag bor i 14:e nere i söder.

Vi hade dagen till ära med våra laptops eftersom läraren var mycket noga med att vi skulle ha en genomgång av ett viktigt cam-program. Tror ni att vi hann gå igenom programmet trots att lektionen drog över 2 timmar? Nej!! Givetvis inte. Det är ändå Frankrike det här. Tidsramar? Glöm de!! Allt tar alltid mellan tre och fem gånger så lång tid som man tror. Eller lite längre. Och inte får man gjort ens hälften av allt det som man tänkte göra... huva, hur ska den här terminen egentligen gå?

näej, nu känner jag att det verkligen är bonne nuit här i Paris.

vi hörs.

...det är bara Maison internationale, det är det första som möter mig när jag kliver av på hållplatsen Cité Universitaire. Rätt pampigt, va? I mansionet finns ett kafé, restaurang, bibliotek, sporthall med mera... Mitt hus ligger en 3-minuterspromenad bort. Inte så dumt.

Mitt fönster syns precis... inte... det är dolt bakom en gren! (Men om ni nu gärna vill veta så är det fönstret längt till höger på tredje våningen (inklusive entréplanet).
Jag har även lyckats göra det lite hemtrevligt med en juckapalm från ikea. Så det så.

... och jag har inte alls hunnit skriva på den här resedagboken så mkt som jag hade tänkt. Men nu ska det bli bot och bättring och andra bullar! (eller croissanter, kanske?)

Sedan jag landade i Paris har jag gjort följande:

- Flyttat in i Maison des étudiants suédois i Cité Universitaire, ett bostadsområde för studenter och forskare från hela världen som ligger i 14 arrondismentet i södra Paris. Det är jättemysigt här, jag trivs mycket bra! Idag fick jag även flytta in i det rum som jag ska bo i resten av året, det ligger på andra våningen (dvs. svensk tredje våning) och har två stora franska fönster, ett mot söder och ett mot öst. Från ost-fönstret har jag en fin vy över det Schweitziska studenthemmet som är en tidig Le Corbusierskapelse. I söder ligger en fin park med träd och joggare, så det är verkligen fint, jag lovar att jag ska lägga upp lite bilder på huset här snart!!

- Skaffat lite nya kompisar, för det måste man ju ha. De flesta här i Citéen eftersom alla kurser inte har hunnit börja än i skolan och eftersom det är en stor skola med ca 2500 arkitektelever varav några hundra är ERASMUS-studenter som jag. Här i svenska huset bor det en massa trevliga människor och vi har redan hunnit ha en stor husfest (förra helgen) som var mkt lyckad!

- Börjat skolan: Ja, DET ja, det är en helt egen historia som man skulle kunna skriva spaltmeter om, det får jag ta och göra senare... Det rivstartade iaf med projektarbete och imorgon ska vi tydligen ta med oss våra datorer eftersom vi ska lära oss Rhino (för er som inte är arkitekt-insatta: Rhino = renderings och visualiseringsprogram). Hur det nu ska gå att göra det på franska och med fransk programvara (finns det något annat språk liksom?) det vete katten... *gulp*

- Stångats och vunnit rond 1 mot det franska systemet. Tror numera på blodigt allvar att byråkratin uppfanns i Frankrike samt att all världens regnskogar kommer att ha förvandlats till papper som sedan säljs dyrt til fransmännen inom sisådär 3-4 år. Fransmännen älskar papper av alla det slag. Gärna med massa kluddiga signaturer och mängder av viktiga stämplar. Och man måste ha papper för att göra precis ALLTING, t ex räcker det inte med legitimation när du ska fixa metrokort, bankkonto eller mobil, oh no, det hade ju varit alldeles för lätt. Det är helt koko faktiskt, speciellt det faktum att det trots allt ändå fungerar på något konstigt sätt tillslut när du har varit runt och visat upp dina orginalpapper (mkt viktigt) för halva stadens myndighetsanställda. Allt tar dock ca fem gånger så lång tid som man tror, och det är ingen överdrift... Tur att jag åkte hit en vecka innan skolan drog igång, annars så vet jag inte hur det hade gått!!

- Blivit en sann Parisbo: Jag köper min baguette på helgmornarna på det lokala boulangeriet, jag snitslar mig vant fram genom rusningstrafikens folkmob på métron, jag handar mat på Franprix (det vanligaste snabbköpet) där jag även köper mitt fina franska vin som hemma i Sverige bara finns i systembolagets beställningslista, dessutom till det tredubbla priset mot här, jag går alltid mot röd gubbe (annars kommer man aldrig över) och sist men inte minst: Jag pratar numera en mkt knackig men ändå begripbar franska, som jag lyckas hanka mig fram på!

Nu ska jag susssssa här, för imorgon blir det en massa plugg.

Bonne nuit tout le monde!